Läst om min första graviditet

Nu har jag suttit här för mig själv och läst om mina sista veckor med Leia i magen :) Shit va trött jag var på att vara gravid, men oj va skoj attha det kvar och kunna läsa om det!!!
 
Den här graviditeten har jag ju haft min lilla Leia 3år som tar upp all fritid, vilket är underbart, men har ju inte skrivit något alls knappt. Orättvist mot lilllen i magen kanske,men hoppas han förstår :)
 
Skriver en lite sammanfattning om denna min andra och sista graviditet. Japp, 2 barn blir alldeles perfekt ;)
 
I juni 2012 började vi försöka att bli gravida. Jag mådde ju dåligt psykiskt och åt medicin, puckat att försöka få barn mitt idetta? Jaa kanske.... Men jag ville så gärna.... gick inte bra. Testade med ägglossningstest och tänkte att innan sommaren är slut DÅÅÅÅ ska jag vara gravid. Funkade inte så bra.... till slut gav vi upp och tänkte vänta med andra barnet nått år till! Då minsann hände det :) Jag blev så glad att jag berättade för Leia redan samma dag som jag gjorde det positiva testet, i v.5!! Sen kan jag säga att Leia berättade för släkt och förskola haha....
Men men, vi var ju så glada. Skönt att inget jobbigt hände som missfall, då hade det varit jobbigt om alla visste och frågade massa jobbigt...
 
Började må illa tidigt och vissa dagar låg jag bara och kräktes. Vad hade jag gett mig in på?
 
Runt jul och nyår började jag må bättre och i v.20 försvann illamåendet. Sen mådde jag bara bra. Orolig inför förlossningen var jag ju men den kändes så långt borta. Till slut bokade jag in mig för tid hos Amandabarnmorskan, skönt att få prata av sig om sina tankar.... fick kämpa och bryta ihop många gånger för att få ett planerat kejsarsnitt. Sjukt att man inte kan få bestämma över sin kropp och hur man vill föda sitt barn. Särskilt om det blev komplikationer vid första förlossningen...
 
Veckan som kommer får jag besked vilket datum its gonna happen!! =) Då blir det att ordna barnvakt åt Leia och förbereda sig inför operation.
 
Jag längtar sååååå efter vår lilla pojke. Ja, jag var så nyfiken....och Daniel såg ändå vad det var för kön :) Men visst, man vet aldrig 100 procent förren bebben kommer ut.
 
 /E


Kommentarer
Matilda

En kille?! visste jag det innan? nej jag tror inte det,eller? vad kuuul!! En av varje, det blir perfekt ;) .

Skönt att du får ditt kejsarsnitt men som du säger är det konstigt att du ska behöva kämpa så för att få det!
kram kram

2013-05-10 @ 22:14:26
URL: http://ombytlig.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

elmilia

Vardagsliv,renovering och familjen!

RSS 2.0